När Frank kommer hem från arbetet en dag möts han av sin hund som har grannens kanin i munnen. Kaninen, som grannens barn älskar över allt annat, är stendöd och Frank grips av panik.
Övertygad om att grannen kommer att kräva att hunden avlivas ifall saken upptäcks, skyndar han sig att ta in kaninen i huset. Kaninen är alldeles smutsig och han tvättar den därför i handfatet och använde sedan hårtorken för att torka pälsen så att den blir fluffig och fin.
Därpå smyger han in i grannens garage och lägger kaninen i dess bur och smyger lika tyst och skyndsamt därifrån i förhoppningen att hans granne ska tro att kaninen dött en naturlig död.
Några dagar senare möter han grannen, som säger:
- Har du hört att vår kanin har dött?
Frank försöker se överraskad ut och säger:
- Nej, det visste jag inte hur gick det till?
Grannen kliar sig i huvudet och svarar:
- Det hela är lite märkligt. Vi hittade honom död i buren en morgon och begravde honom i trädgården senare samma dag. Men när jag dagen efter gick ut i garaget upptäckte jag - och det är det här som är så märkligt - att någon hade grävt upp honom, gett honom ett bad och sen lagt tillbaka honom i buren. Håll med om att den som gör nåt sånt måste vara riktigt sjuk i huvudet!
